Share

Den goda ojämlikheten | Andreas Bergh Idévärlden

Tänk dig ett samhälle där alla har det lika bra. Tänk dig sedan att en av invånarna i detta samhälle knåpar ihop ett enkelt dataspel. Det har inte mycket till spelidé, men spelet blir extremt populärt och alla vill ha det. Några dagar senare är många i samhället ett spel rikare och 200 kronor fattigare. Spelskaparen har blivit jätterik, och samhället präglas nu av stora inkomstskillnader.

Detta exempel är en uppdaterad version av ett gammalt filosofiskt tankeexperiment lanserat av Harvardfilosofen Robert Nozick. Nozick ville visa att även en ojämlik fördelning kan vara rättvis, förutsatt att fördelningen är resultatet av en rättvis procedur. Eftersom alla som köpte spelet gjorde det frivilligt och tyckte att det var värt sitt pris, är inkomstskillnaderna som uppstått inte bara acceptabla utan faktiskt rättvisa.

Låt oss nu göra ett annat tankeexperiment. Vi tänker oss ett litet samhälle med tre personer som tjänar olika mycket. Där finns en bagare som tjänar ganska lite, en handläggare på kommunen som tjänar bättre och en mjukvaruutvecklare som tjänar bra. Några år senare visar statistiken att skillnaden mellan den rika och fattiga i samhället har ökat. Och det ligger nära tillhands att tänka sig att den fattiga har blivit fattigare, samtidigt som de rika har blivit rikare.

Men så måste det inte vara. Den nya inkomstfördelningen kan bero på att mjukvaruutvecklaren fick jobb utomlands och inte ens är kvar i landet, handläggaren blev chef och är numera höginkomsttagare. Bagaren har blivit medelinkomsttagare genom att starta ett litet bageri, och den som nu tjänar sämst i samhället är en nyanländ flyktinginvandrare som inte ens fanns i samhället tidigare. Hon tjänar dåligt jämfört med bageriägaren och chefen, men har det avsevärt bättre än i sitt hemland.

För att illustrera det här kan vi också använda av oss två faktiska samhällen. Maos Kina var ett jämlikt samhälle, men alla var extremt fattiga. I dagens Kina är inkomstklyftorna stora, men många har lyfts ur fattigdom och lever medelklassliv. De flesta skulle nog välja att leva i det nutida Kina, trots ojämlikheten.

Dessa tre exempel visar att ökade inkomstskillnader i sig inte behöver vara något problematiskt. Vi måste börja fråga oss vad skillnaderna beror på. Den värsta sortens ojämlikhet är när människor blir rika genom våld, hot, lurendrejeri, eller genom att manipulera det politiska systemet. Den är ett tecken på att samhället inte präglas av rent spel och rättvis konkurrens, och den hämmar både den ekonomiska och sociala utvecklingen. Att motverka korruption och monopol är därför ett bra sätt att motverka orättvisa inkomstskillnader.

När ojämlikhet istället är resultatet av att människor använt sina möjligheter till att förbättra sin situation utan att skada någon annan, exempelvis genom handel eller uppfinningar, då kan ojämlikheten vara helt oproblematisk.

I det här ljuset är det traditionell omfördelningspolitik, inte inkomstskillnaderna, som är orättvis. När man tar från rika och ger till fattiga, bestraffar man människor som använt sina möjligheter till att förbättra sin situation exempelvis genom handel eller uppfinningar. Den typen av ojämlikhet borde snarare uppmuntras, eftersom den är ett tecken på att samhället utvecklas och människor blir rikare, även om alla inte blir rikare i samma takt.

Posted In:

Leave a Comment